Villa Wärings historia

När Villa Wärings nuvarande ägare Lasse Diding köpte huset 2015 hade det varit i samma släkts ägo i över hundra år. Lasses bud var inte det högsta, men hans intentioner att bevara och tillgängliggöra det kulturarv som denna säregna villa utgör var avgörande för säljarna.

Det var Henning Holmberg med frun Lovisa som lät bygga Villa Wäring och flyttade hit med sin stora familj 1913, samtidigt som han tillträdde en ordinarie tjänst som folkskollärare på likaledes nybyggda Rosenfredsskolan ett stenkast bort. Detta var då nybyggarkvarter i stadens utkanter och livet låg framför dem fyllt av förväntningar och det nya seklets hisnande överraskningar. Villan fick namn efter orten Väring i Västergötland, där både Henning och husets arkitekt, Gottfrid Ljunggren, hade sina rötter.

Henning och Lovisa Holmberg.

För att ha råd med huset hade det redan från början, i nära samarbete med grannen och arkitekten Ljunggren, anpassats till att ha hyresgäster året om och alldeles särskilt på sommaren, då familjen därför fick flytta upp på vinden. Att finansiera detta bygge, som gick loss på 13 000 kr, med en påver folkskollärarlön var knappast möjligt. Bara tomten hade därtill kostat en tusenlapp och till detta kom sex ungar att försörja.

Således flyttade också från början den legendariska teckningslärarinnan Adina Sand in i huset och var starkt behjälplig med inredning och färgsättning. Passande möbler beställdes från lokala hantverkare och stilen blev väl som alltid en sorts blandning av vad som då låg i tiden. Om husets arkitektur mest blev jugend, så blev husets atmosfär präglad av såväl nationalromantik i Carl Larssons anda, som av Ellen Keys reformpedagogiska Barnets Århundrade, där den bildande familjesamvaron spelade en avgörande roll. Barnen lyckades ofta få tant Adina till pianot för sång och spel, vilket sen blandades med högläsning framför den pampiga eldstad Henning låtit bygga med förebild i sitt barndomshem uppe i Väring.

Eldstaden i Villa Wärings salong.

Insidan på detta hus är till stora delar orörd sedan byggnaden stod klar 1913. Interiören speglar väl att detta hus byggdes för att husera många människor. Villan var således försedd med kök på varje våning och vinden med alla sina vinklar och vrår kunde sommartid hysa alla åtta familjemedlemmarna, när de betalande sommargästerna tog övriga huset i besittning. Vintertid satt mor Lovisa flitigt i källaren vid sin vävstol och många av hennes tyger, dukar och lakan finns kvar i denna dag. Kvar finns också delar av det möblemang som Henning i samarbete med Gottfrid Ljunggren ritade och beställde av lokala möbelsnickare.

Salongens matsalsdel med Adina Sands originalfärgsättning.

I Ellen Keys folkbildande anda präglades detta hem också av tidens borgerliga familje- och bildningsideal. Det musicerades, höglästes och tidens frågor diskuterades i en framtidsoptimistisk anda. Henning blev överlärare på Rosenfredsskolan och engagerad högerman. Barnen, och då inte bara pojkarna, fick solid utbildning och nådde framträdande positioner i samhället. Dottern Elsa blev till exempel Sveriges första kvinnliga överpostkontrollör inom ett av få områden där kvinnor fick visa vad de gick för. När syskonen därför spreds över landet i olika positioner, förblev ändå Villa Wäring deras fasta punkt, och på äldre dar bosatte sig systrarna här igen och övrig släkt återvände alltid åtminstone några veckor på sommaren.

Att gamla hus kan tala är när det gäller Villa Wäring sällsynt tydligt och såvitt vi vet finns inget annat hus i Varberg med liknande kontinuitet och bevarad historia.